Volunteer Forum

Mobiltelefonen ringde i fickan. Någon i andra änden försökte göra sig förstådd på en blandning av
franska, svenska och tyska. Det var en man som hette Dominique Dada, en pilgrim på besök i Bjärebygden.
Dominique Dada är en 38-årig fransman med en förefrågan om husrum. Han färdas med rymlig ryggsäck,
långt hår, välingångna sandaler på fötterna och entrevlig personlighet.

Med sig hade han rekommendationsbrev från kyrkliga och statliga dignitärer från stora delar av Europa.
Efter tal i gudstjänsterna på söndagen, vid vilka vi upptog gåvor till ”vår” pilgrim, lämnade han V Karup
för att fortsätta sin vandring. Pilgrimsfärden tog sin början i hans hemland Frankrike 1996,
efter en kallelse från Gud. Vart den tar honom och när, eller om den tar slut vet han inte än.
– Jag vandrar så länge Gud vill, det ärinte jag som bestämmer, säger Dominique.
Hittills har han besökt 26 länder. Dominique går för freden, för barn som behöver hjälp, respekt och tro.
– Människor skulle behöva börja ett nytt liv med kärlek, frihet och tro.

Att vara kristen är inte bara att gå i kyrkan, det kommer inifrån, berättar han. Styrkan handlar om att göra,
att handla enligt sin tro, att hjälpa sina medmänniskor. ”Utan gärningar är den (tron) död.”,
ord från Jakobs brev som är centrala i Dadas vandringar. Själv bidrar han genom att dela med sig av
de pengar han får under sin vandring. De har bland annat gått till mat åt barn i Kosovo.
Dominique ger intrycket av att känna sig hemma i sin tro och lita på sin Gud.
Men vad som gett honom den grunden att stå på kan han inte svara på.

– Jag tror Gud är en fråga som man inte harsvaret på medan man lever, säger han efter en stunds eftertanke.
När vi skiljs åt är målet Italien. Där skall han arbeta en tid och sedan fortsätta mot Bosnien – för barnen och freden.

På väg till en bättre värld
DALA-FLODA

Han är på väg till en bättre värld. Med ett uppdrag från ovan, över 20 kilos packning och trasiga skor går Dominique Dada mot evigheten. Som vandrande pilgrim vill han öppna våra ögon för världens orättvisor.

Dominique är från Frankrike - som om det skulle ha någon betydelse när det gäller en man som beskriver sig som internationalist.

Av andra har han beskrivits som en katolik från apostlarnas tid, men har bekänner sig inte till någon särskild kyrklig inriktning och har inga kopplingar till någon organisation. Dominique Dada är resande i humanism och representerar bara sig själv - och Gud.

Tron och en vandringsstav är hans stöd i tillvaron och vägen är hans hem - överallt och ingenstans.

Det har gått sex år sedan han hörde en inre röst och fick en högre kallelse. Sedan dess har han befunnit sig på en humanitär pilgrimsvandring.

Han har vandrat mer än ett varv runt jorden, över 50 000 kilometer - genom skogar, över berg och slätter, genom ett 30-tal länder och via vallfärdsorter som Rom och Jerusalem.

Pilgrimsvandringen är hans sätt att försöka nå sina medmänniskor, göra oss uppmärksamma på situationen i världen, förmå oss att minska orättvisorna, åstadkomma ett slut på våldet och förbättra villkoren för barnen.

Det är hans väg genom livet.

I Pristina i Kosovo organiserade han en måltid för 250 barn och donerade 200 insamlade dollar till en hjälporganisation. Trots att han bidrar till välgörande ändamål hycklar han inte och påstår att allt han får in via bland annat extra kollekter under gudstjänster lämnas vidare.

En del av medlen går till hans fortsatta resa, men hans omkostnader är små. Hela hans uppenbarelse andas försakelse och knapphet.

I en tillfälligt sammanfogad "bok" bär han rekommendationsbrev och pilgrimspass från bland andra ärkebiskop KG Hammar. Den är honom till stor nytta.

- Men tung, säger han på stapplande svenska.

Med en medelhastighet av 40 kilometer per dag går han mot morgondagen.

Hans skor, som hängt med sedan i höstas, är trasiga och det klafsar om fötterna för varje steg han tar.

- Men jag fryser inte så länge jag är i rörelse, påstår han.

När han lämnar Dala-Floda är Djurås hans närmaste geografiska mål. Men han går för och mot en bättre värld och han är fast besluten om att nå fram.

Om inte hjärtat sätter stopp.

Eller benen.

Eller Gud.

KENT OLSSON - 2002-03-22 00:00

Actually i have no idé where he is, but i would
really like to know where he is now

As i said it was when i readed the newspaper so i have not talked whit him.
Well i sended a mail to him a few weeks after, and told him that i really liked
what he was doing and i got a short reply back but thats all...